Hungrig. Lite ovanligt. Denna hunger kan vara ett teckan på annalkande migrän. Bäst att lyssna på kroppen då.
S hade gjort en djupdykning in i frysen och hittat den thailänska kycklinggrytan och ätit innan jag kom hem. Ingen större panik hem.
Gick och handlade. Superhungrig och supersugen på minisemlorna. Högrev, vetemjöl special och mer mjölk.
Eftersom S ätit upp en av mina matlådor och hungern försvann i affären. Så satte jag igång och gjorde katalansk gryta enligt Carl Butlers kokbok. En variant av paella. Allt i ett gryta, med saffran. Dock hittade jag inte lagerbladen. Dags att rensa skafferiet med andra ord. Nu åkte allt fram. Hittade ju mycket kul. Utan just lagerbladet.
Grytan puttrade på. Och jag satte igång med nästa projekt. Caibatta bröd, på brödmix. Väldigt lös deg. Men gott med hembakat (om det blir bra) och frukostbullar är bra att ha. Är nog lite missnöjd med brödbaket från förra veckan Multikornsbröd också på brödmix.
Klockan blev åtta. Efter att jag tycker det varit skönt att komma hem en måndag och se diskbänken. Hade jag nu fyllt diskon med disk och halva skafferiet framme på köksbordet. Det fick vara så. Nu var det dags för nästa punkt på att-göra-listan. Läxläsning
- svenskan med dubblekonsonanter och rimord klarades av galant.
- engelskan, krävdes det lite muta för att sätta igång. Text om Elvis Preasley. S läste först tyst. Sen för mig. Inte särskilt bra och jag fick inte korrigera. Diskussion om hur man läser läxor. Sen strax före jul får de bara en en text. Den ska de kunna. Förut hade de glosor etc men de får de inte nu. Men de ska kunna texten i stort sett utantill. Och då krävs det att man gör glosorna, samt övningar och tränar på övningarna på cd:n. Eftersom min kära S har något visst motstånd mot engelskaläxorna. Många är så mycket bättre på engelska. Så diskvalificerar hon sig själv. Trots att hon absolut inte är dålig. Å då blir jag arg. Eller irriterad. En stor tröst är iallafall att hon läser Kalle och chokladfabriken på engelska utan större problem.
Svårt det här med undervisning ibland. Det är en balansgång mellan vad man tror/vet läraren vill ha. Och vad man själv eller som som förälder vill att barnen ska kunna. Egentligen är det ju skolan som ska hjälpa en som förälder i uppfostran av barnet. Men samtidigt så hjälper man som förälder med uppfostran att göra en social och duglig individ till samhället. Ibland är vi inte överens om hur. Eller så är vi rörande överens men kommunikationen inte funkar. Och så börjar man skylla på den andre. Särskilt när man själv kanske känner att man inte orkar/mäktar med/förstår.
S sa i alla fall att skolan ville (hon med) att föräldrar SKA vara delaktiga i barnens läxor. När jag kände att jag fick stoppa mig så jag inte gjorde dem åt henne. Det är roligare att göra läxorna nu än när jag själv gick i skolan.
Matten lämnade vi till tisdagen. Nu flyter matten på alldeles av sig själv. Fast lite synd. Inte mycket delaktighet där. Utan att jag rättar. Skulle behöva lite övning själv.
Sen vart det provsmak av gryta. Och fortsatt bullbak. På TV4 visade de en amerikansk reportagefilm om en en fantastisk pojke som fått cancer i ögonen och han "hörde" genom klickljud. Men bilderna när han tog av och på sina ögon av prosling var för mycket. Det räcker att jag själv tampas med linser. Att se andra hålla på med ögonen. *burr*
Har min pappas röst i mig som tycket allt med ögon var superläskigt. Som den snickare han var så var ögonen känsliga och ibland vart det flisor i ögonen. Så ögoneskjöljning stod aldrig långt borta. Det var ett av de få tillfällen då min pappa blev rätt vek. I närheten av möss också.
S lade fram kläder inför tisdagen. Ny BRA vana.
Lite idrottsgala han vi med innan det var puss på pannan och nattning. Ringde G och sa gonatt. och sen ramlade jag ner i soffan.
Ingen migrän i alla fall.*peppar, peppar*
